swe scrapbook

Vi vill härmed uppmärksamma er på en fantastiskt duktig och talangfull scrappare, nämligen Diana! Vi såg henne för första gången i Papprikas galleri och häpnade över hennes fräscha stil.

Här får ni lite mer information om månadens nykomling, vi lämnar ordet till Diana själv:

-----------------------------------------------------

Hej!

Jag heter Diana, är snart 25 år gammal och bor tillsammans med min sambo Micke och sonen Didrik, 6 månader, i en 60-tals villa i Huddinge, söderförort till Stockholm.

För närvarande är jag föräldraledig, men jobbar annars som marknadskoordinator.

På fritiden gör vi nog sådant som de flesta andra småbarnsfamiljer med hus gör. Leker med Didrik, försöker hålla ordning på huset och tomten, hittar på saker tillsammans med vänner och deras barn, lagar och äter goda middagar, shoppar och är utomhus så mycket som möjligt. När vi inte är mitt uppe i renovering av huset så brukar vi åka till vår sportstuga i Bergslagen en eller två helger i månaden. På vintern tar vi långa promenader, åker skidor och skoter och myser framför brasan med en bra bok. På sommaren blir det mycket solande och badande och på hösten plockar Micke hem ny ved och jag gillar att gå i skogen och leta kantareller och plocka blåbär och lingon.

Som mamma får man inte många stunder bara för sig själv har jag märkt! De timmarna i veckan som jag går och tränar på Friskis är bara mina. Sedan jag fick barn går jag också ofta upp tidigare på morgnarna, innan mina grabbar vaknar, för att få tid bara för mig själv. Då brukar jag göra mig en kopp te och sätta mig och surfa framför datorn en stund, läsa en tidning eller fortsätta med något utav de kreativa projekten jag håller på med.

Sen Didrik föddes har många av dessa tidiga morgnar ägnats åt scrapbooking. Kameran ligger numera alltid i väskan och är med överallt.

Jag har gjort scrapbooks och så kallade altered scraps ända sedan jag lärde mig att skriva. Enda skillnaden var att det inte fanns något ord för det jag gjorde, inte då. Jag föddes med kreativitet i blodet och skaparbehovet har alltid funnits.

Den amerikanska scrapbookingen blev känt för mig någon gång under mina tidiga tonår, men för mig var det synonymt med äldre amerikanska kvinnor som satt och pysslade med foton och fula klistermärken. Jag hade en paus på scrappandet under gymnasietiden och åren därefter. Det blev en hel del jobb och lägenhetsrenoveringar på fritiden istället. Under de åren förändrades scrapbookingen i USA och blev till en modern jätteindustri med tusentals nya produkter på marknaden. När jag var gravid under förra hösten surfade jag omkring på olika föräldraforum och huxflux så hamnade jag på Åsa Bergstrands hemsida. När jag såg hennes scrappade sidor blev jag helt fascinerad. Det var så snyggt! Detta hade ju jag hållit på med i flera år tidigare, men utan en aning om att det fanns så mycket nytt roligt material att tillgå. Blev nyfiken och satte igång att leta information, hittade en massa scrapforum och scrapbutiker, både svenska och amerikanska – och blev fast! För någon som älskar papper, färger, mönster och design finns ingen utväg. Man måste få allt det där fina härliga på sitt arbetsbord och bara få skapa!

Jag köpte Stacy Julians ”The big bicture” och efter att ha läst den tre gånger fick mitt scrappande också en mening. Så nu gör jag mina scrapbooks för att det är roligt, men också för att dokumentera mitt och min familjs liv och vardag. Jag hoppas att Didrik och kommande syskon och generationer kommer att värdesätta alla dessa album om många, många år. Jag själv kommer i alla fall med värme och kärlek bläddra igenom dem på ålderns höst och minnas och glädjas.

Jag vill inte bara dokumentera alla de där speciella tillfällena utan även de små sakerna i vardagen som förändras under årens lopp. Hur vi ser ut, klär oss, vad vi äter, vad vi gör, våra intressen, favoritsaker, vad vi jobbar med, roar oss med, våra vänner, familjer osv.

Inspirationen finns överallt! Jag ser på saker ur ett helt annat perspektiv nu och letar efter de där små sakerna som gör varje dag unik. Jag får också inspiration av att se och höra om andras scrappande på olika forum på nätet, i tidningar och böcker. Jag har en blogg där jag skriver ner allt vi gör, som en sorts dagbok. Mycket utav det hamnar sedan i mina scrapbooks. Alla foton jag tar ger också inspiration till att berätta.

Inspirationen till själva layouterna får jag oftast från alla dessa underbara produkter. När jag får ett nytt papper i min hand eller en ny dekoration får jag oftast en idé direkt om hur jag vill använda den och till vilka foton och till vilken historia.

Scrapbookingen har fått mig att bli mer intresserad av fotografering och jag hoppas kunna bli en bättre fotograf. Jag är sällan med på foton eftersom det nästan alltid är jag som är fotografen. Om det är något jag ska försöka utveckla i scrappandet så är det att bli bättre på att be andra fota mig eftersom jag också vill vara med på scrapsidorna.

Jag är lyckligt lottad att ha ett eget arbetsrum där jag kan ha alla mina saker som hör till skapandet. Jag tror att det är en stor fördel eftersom jag kan lämna allt jag pysslar med framme och på så sätt fortsätta där jag avslutade så fort tillfälle ges. Oftast får jag inte så pass mycket sammanhängande tid att jag hinner göra färdigt en layout på en gång utan det tar oftast flera dagar. Så ett tips till alla som sysslar med detta, eller vilken hobby som helst för den delen, är att försöka skapa ett utrymme, stort eller litet, som bara används till scrappandet. Bra förvaring för det man använder sig utav hjälper också till när man är mitt uppe i arbetet.

Att föra dagbok eller blogg är ett bra sätt att minnas saker som man sedan kan föra över till scrapsidorna.

Men det bästa tipset jag vill ge alla scrappare där ute är att hålla ögonen öppna och försöka se det där små sakerna i vardagen som gör livet unikt. Och kom ihåg att scrapbooking inte ska bli ett måste. Man ska ha roligt när man skapar!

Första sidan jag gjort:


En sida jag är extra nöjd med är denna:


Senaste sidan, gjord för bloggens räkning:

--------------------------------------------------------------

Tack för att du delade med dig, Diana!

{ Helene och Åsa }