swe scrapbook

Månadens profil för september är Nag_Champa, eller Helena som hon egentligen heter... Här får ni veta lite mer om henne!!!

-----------------------------------------------------------
Hej Hej!

Helena heter jag, men på forum känner ni kanske igen mig som Nag_Champa.

Jag är vegetarian, nagelbitare, kaffemissbrukare och kvällsmänniska, allt på en och samma gång. I juli 2006 firade jag min 25:e födelsedag.



Mitt hem finns i Nynäshamn, söder om Stockholm, där jag bor tillsammans med min son som är två och ett halvt år gammal. Vi lever verkligen i nuet tillsammans och tar dagarna precis som de kommer och jag njuter av varje sekund!

För närvarande studerar jag på komvux och har som mål att en dag vara färdigutbildad som barnmorska.  Drömmen är att arbeta med mödravård och i förlossningssalar. Graviditeten och kvinnokroppen (invändigt) fascinerar mig. På sidan av plugget har jag två extrajobb som jag själv kan bestämma ganska fritt hur ofta jag vill komma till.

När dagens studier är avklarade hämtar jag min son från dagis och försöker mitt yttersta att spendera så mycket tid tillsammans med honom som det bara går. Nynäshamn är beläget i Stockholms skärgård och under den största delen av året är det en fröjd att vistas utomhus här. Utomhusvistelser och naturen är en stor del av våra liv och min son njuter mest då han får strosa omkring och bara vara – come rain or sunshine! 

Då pappan och jag inte längre lever tillsammans och jag inte har ensam vårdnad om sonen är vi ifrån varandra en del. Dagar utan honom innebär mysiga fikastunder med mina vänner, promenader i hamnen tillsammans med min mamma och en hel del skapande. Min kreativitet får jag utlopp för, mest genom att kreera sidor till min sons album, men även genom att göra kort – främst till släktingar, vänner och bekanta. Jag har alltid varit en pysslig tjej, jag hade Bild och Form som tillval på högstadiet och det var väldigt nära att jag hoppade in på Estetprogrammet i gymnasiet. Istället hade jag fotografering som tillval och även om lektionerna inte var något speciella och vi mest fick fotografera ensamma utomhus, så fick jag i alla fall chansen att framkalla mina bilder själv, vilket var otroligt spännande.

Innan dess och därefter har jag ägnat mig åt alla möjliga hobbies som stimulerar skaparcentrat. Jag har målat med akvareller, tecknat, textat – både kalligrafi och snabb textning, jag har tillverkat egna smycken, gjort kort och lekt med cernitlera. För mig är det dock min nyfunna hobby som ligger mig närmast om hjärtat och inte sedan jag höll på med hästar för 10 år sedan har ett intresse blivit till någonting så stort, till en livsstil.

Det hela började för mig efter att jag hade gjort julkort år 2005. Jag hade handlat stämplar på Panduro och fick ett sug efter fler, så jag satte mig framför datorn och började Googla. Efter ett par sökningar så hamnade jag på Scrappiz förstasida. Vid den tidpunkten kände jag bara igen scrapbooking från Panduro, men efter att ha klickat runt på forumet utan att direkt ha hittat till galleriet så växte intresset. Alla dessa ord och tekniker som jag inte ens visste fanns utmanade mig att ta reda på mer. Ett par dagar senare satte jag mig ner framför datorn igen, och den här gången hittade jag till Helenes hemsida med alla foton på hennes minialbum. Efter det var det bestämt, jag kände verkligen att jag hade hittat rätt och timmarna bara förflöt då jag surfade omkring . I slutet av januari 2006 skaffade jag mig ett användarnamn på scrappiz, köpte mina första papper och slet fram högen med foton som ännu inte fått en plats i något fotoalbum.

Scrappandet fick en seg start. I början fastnade jag lätt, kände inte att något jag gjorde dög och jag kunde ha en sida liggandes i flera dagar utan att göra någonting med den. Jag blev lätt arg på mig själv, tyckte att allt bara blev fel och var nära på att lämna hobbyn bakom mig. Men en hel del peppande från folk runtomkring och deltagandet i skissutmaningar löste sakta men säkert upp vad det nu än var som hindrat mig från att fortsätta. 

Jag har hittills mest scrappat layouter till, om och för min son! Han är verkligen mitt blod och mitt syre, han är den som betyder allt för mig och han är den som ger mening och krydda i mitt liv. Inspirationen att skapa får jag därför främst av min son! Han sätter glädjen och kärleken i fokus på mina layouter och vetskapen om att han som äldre får ta del av sin barndom på ett sätt som kanske inte alla barn får, det är vad som driver mig.

Annan inspiration får jag även av alla duktiga och kreativa människor som delar med sig av sina alster på Internet. Jag dras till det glada, harmoniska och kärleksfulla och inspireras mycket av layouter där energi och glädje strålar igenom. Vissa gånger kan jag fastna för färger, mönster och former, men då mest av sådant som är handgjort och där skaparglädjen syns eller så inspireras jag av känslan jag får när jag ser föremålet eller mönstret.

Mina layouter är väldigt olika varandra, men en sak som tycks vara typiskt för mig och som jag ibland har svårt att få till, är att minska användandet av dekorationer och låta fotot få mer fokus. Jag kan även ibland känna att jag vill ha mer dokumentation, berätta mer och inte låta berättelsen drunkna i hav av blommor, knappar och utklippta stjärnor…

…Men jag har otroligt roligt när jag scrappar och gör kort, jag har fått kontakt med så många otroliga, duktiga och generösa människor. Jag känner att jag får ut så mycket av det hela. Därför är mitt första tips inte ett tips, utan snarare en upprepning som det skrivits så mycket om tidigare: det ska vara stimulerande och roligt att skapa!!

Jag textar mycket för hand och tycker att det ger liv och energi åt mina layouter och förmedlar en större känsla av hantverk. En liten hint från mig är därför att man släpper lite på ”kan inte, törs inte” och börjar använda sig av pennan mer.

Min första layout någonsin gjorde jag i samband med en skissutmaning på scrappiz. Jag gick loss med floss, så att säga:

  En annan layout som jag gärna visar er är en DT-layout för Annas Scrapbooking. Det är min första layout i formatet 9x9”. Jag gillar färgerna, att jag textat så mycket för hand och att jag lyckats använda ett foto från tiden innan jag skaffat mig en digitalkamera:

 Jag har även skapat en layout bara för det här inläggets skull:

 

Många kramar till alla kreativa, härliga därute!

http://helenasscrap.blogspot.com/

Tack för att vi fick uppmärksamma dig, Helena!!! Du är jätteduktig och vi inspireras av dig!!!

{Helene och Åsa}

Vi vill härmed uppmärksamma er på en fantastiskt duktig och talangfull scrappare, nämligen Diana! Vi såg henne för första gången i Papprikas galleri och häpnade över hennes fräscha stil.

Här får ni lite mer information om månadens nykomling, vi lämnar ordet till Diana själv:

-----------------------------------------------------

Hej!

Jag heter Diana, är snart 25 år gammal och bor tillsammans med min sambo Micke och sonen Didrik, 6 månader, i en 60-tals villa i Huddinge, söderförort till Stockholm.

För närvarande är jag föräldraledig, men jobbar annars som marknadskoordinator.

På fritiden gör vi nog sådant som de flesta andra småbarnsfamiljer med hus gör. Leker med Didrik, försöker hålla ordning på huset och tomten, hittar på saker tillsammans med vänner och deras barn, lagar och äter goda middagar, shoppar och är utomhus så mycket som möjligt. När vi inte är mitt uppe i renovering av huset så brukar vi åka till vår sportstuga i Bergslagen en eller två helger i månaden. På vintern tar vi långa promenader, åker skidor och skoter och myser framför brasan med en bra bok. På sommaren blir det mycket solande och badande och på hösten plockar Micke hem ny ved och jag gillar att gå i skogen och leta kantareller och plocka blåbär och lingon.

Som mamma får man inte många stunder bara för sig själv har jag märkt! De timmarna i veckan som jag går och tränar på Friskis är bara mina. Sedan jag fick barn går jag också ofta upp tidigare på morgnarna, innan mina grabbar vaknar, för att få tid bara för mig själv. Då brukar jag göra mig en kopp te och sätta mig och surfa framför datorn en stund, läsa en tidning eller fortsätta med något utav de kreativa projekten jag håller på med.

Sen Didrik föddes har många av dessa tidiga morgnar ägnats åt scrapbooking. Kameran ligger numera alltid i väskan och är med överallt.

Jag har gjort scrapbooks och så kallade altered scraps ända sedan jag lärde mig att skriva. Enda skillnaden var att det inte fanns något ord för det jag gjorde, inte då. Jag föddes med kreativitet i blodet och skaparbehovet har alltid funnits.

Den amerikanska scrapbookingen blev känt för mig någon gång under mina tidiga tonår, men för mig var det synonymt med äldre amerikanska kvinnor som satt och pysslade med foton och fula klistermärken. Jag hade en paus på scrappandet under gymnasietiden och åren därefter. Det blev en hel del jobb och lägenhetsrenoveringar på fritiden istället. Under de åren förändrades scrapbookingen i USA och blev till en modern jätteindustri med tusentals nya produkter på marknaden. När jag var gravid under förra hösten surfade jag omkring på olika föräldraforum och huxflux så hamnade jag på Åsa Bergstrands hemsida. När jag såg hennes scrappade sidor blev jag helt fascinerad. Det var så snyggt! Detta hade ju jag hållit på med i flera år tidigare, men utan en aning om att det fanns så mycket nytt roligt material att tillgå. Blev nyfiken och satte igång att leta information, hittade en massa scrapforum och scrapbutiker, både svenska och amerikanska – och blev fast! För någon som älskar papper, färger, mönster och design finns ingen utväg. Man måste få allt det där fina härliga på sitt arbetsbord och bara få skapa!

Jag köpte Stacy Julians ”The big bicture” och efter att ha läst den tre gånger fick mitt scrappande också en mening. Så nu gör jag mina scrapbooks för att det är roligt, men också för att dokumentera mitt och min familjs liv och vardag. Jag hoppas att Didrik och kommande syskon och generationer kommer att värdesätta alla dessa album om många, många år. Jag själv kommer i alla fall med värme och kärlek bläddra igenom dem på ålderns höst och minnas och glädjas.

Jag vill inte bara dokumentera alla de där speciella tillfällena utan även de små sakerna i vardagen som förändras under årens lopp. Hur vi ser ut, klär oss, vad vi äter, vad vi gör, våra intressen, favoritsaker, vad vi jobbar med, roar oss med, våra vänner, familjer osv.

Inspirationen finns överallt! Jag ser på saker ur ett helt annat perspektiv nu och letar efter de där små sakerna som gör varje dag unik. Jag får också inspiration av att se och höra om andras scrappande på olika forum på nätet, i tidningar och böcker. Jag har en blogg där jag skriver ner allt vi gör, som en sorts dagbok. Mycket utav det hamnar sedan i mina scrapbooks. Alla foton jag tar ger också inspiration till att berätta.

Inspirationen till själva layouterna får jag oftast från alla dessa underbara produkter. När jag får ett nytt papper i min hand eller en ny dekoration får jag oftast en idé direkt om hur jag vill använda den och till vilka foton och till vilken historia.

Scrapbookingen har fått mig att bli mer intresserad av fotografering och jag hoppas kunna bli en bättre fotograf. Jag är sällan med på foton eftersom det nästan alltid är jag som är fotografen. Om det är något jag ska försöka utveckla i scrappandet så är det att bli bättre på att be andra fota mig eftersom jag också vill vara med på scrapsidorna.

Jag är lyckligt lottad att ha ett eget arbetsrum där jag kan ha alla mina saker som hör till skapandet. Jag tror att det är en stor fördel eftersom jag kan lämna allt jag pysslar med framme och på så sätt fortsätta där jag avslutade så fort tillfälle ges. Oftast får jag inte så pass mycket sammanhängande tid att jag hinner göra färdigt en layout på en gång utan det tar oftast flera dagar. Så ett tips till alla som sysslar med detta, eller vilken hobby som helst för den delen, är att försöka skapa ett utrymme, stort eller litet, som bara används till scrappandet. Bra förvaring för det man använder sig utav hjälper också till när man är mitt uppe i arbetet.

Att föra dagbok eller blogg är ett bra sätt att minnas saker som man sedan kan föra över till scrapsidorna.

Men det bästa tipset jag vill ge alla scrappare där ute är att hålla ögonen öppna och försöka se det där små sakerna i vardagen som gör livet unikt. Och kom ihåg att scrapbooking inte ska bli ett måste. Man ska ha roligt när man skapar!

Första sidan jag gjort:


En sida jag är extra nöjd med är denna:


Senaste sidan, gjord för bloggens räkning:

--------------------------------------------------------------

Tack för att du delade med dig, Diana!

{ Helene och Åsa }