{varför scrappar man?}
Detta gör jag för dig leon!
Att scrappa är Personligt, så även detta inlägg.
Med en liten tanke bakom och uppmuntran till alla som håller på med denna hobby!
Varför JAG scrappar
"Att stå där utan någon historia, förvirrad och rädd. Ett barn som förlorar sin mamma missar mycket då hon själv blir mamma en dag"
Frågan kommer upp ständigt, varför?
Varför lägger man ner alla timmar på skapandet för?
Att planera sina layouter, ta korten, handla produkterna?
Jag utgår från mig själv och finner svaret direkt
-För min skull!
Jag gör detta på mitt sätt, för min skulle. Mig och min son, min familj.
För att jag har ett stort behov av att uttrycka mig och skapa min historia för framtiden.
Att veta att folk dokumenterar, det är beundransvärt.
Det spelar ingen roll om någon tycker det är bra eller dåligt det jag gör, för mig är det en dokumentation över nutiden om det skulle hända mig något i morgon.
Blir rörd över ord och kommentarer, men saknar dem inte om det inte finns där.
För när jag stänger av datorn sätter mig i vardagsrummet med min son, tittar i albumen; - Då är det hans lycka som värmer mig mest. Att veta att OM det skulle hända mig något i morgon så har han mina ord, mina bilder, mina alster att finna glädje i.
Sommaren när jag skulle fylla 15 år så konfirmerade jag mig, det var sista året i grundskolan. Slutet på något och början på något annat. Så som det ser ut för det flesta ungdomar. Men för mig blev det annorlunda, det 3 raderna nedskriva i min bok...Skulle betyda trygghet i flera år framåt. Det visste jag inte då. 2 veckor efter den högtiden gick min mamma bort. Utan förvarning allt kom som en chock.
Tänk att orden
"-åsa vad som en händer dig i livet, glöm aldrig att jag älskar dig. Din mamma"
Jag har ingen historia till mina kort från min barndom, ingen som kan berätta. Det kommer aldrig komma någon som kan det, hon är borta.
-Ta inte livet förgivet, var stolt över det du skapar.
Gör historia!
Det finns inga rätt eller fel, lyssna på ditt hjärta och skapa utifrån din själ.
Allt är vackert som du skapar
-varför scrappar du?
/ åsa
Älskar dig, Åsa! Du är min ledstjärna och jag är glad att verkligen kunna kalla dig för min VÄN! Ditt inlägg är så naket, utlämnande och ärligt! Det är så sant, det är för mig och min familj jag skapar!! Visst är det viktigt att bevara mina ord, tankar och känslor för mina barn!
Kram
Du beskriver det så bra Åsa, precis mina känslor! Om mina barn skulle förlora mig för tidigt så kommer de aldrig behöva tvivla på mina känslor för dem, det lagrar jag i layouterna; orden och bilderna. Kram på dig!
Dessa ord ska jag lägga på minnet och ta fram när jag tvekar i varför jag scrappar, för det är just för att bevara minnen om ifall något oväntat händer.
Mina känslor och minnen lever kvar och jag gör det för min och Wildas skull.
Tack för varma fina ord såhär på nattkröken, Åsa!!!
kram! -ni är härliga..
Åza-ja vet...värsta natt skaparen! vad klok man är så här dags;-)
Vad fint du skriver, blir lite tårögd så här på morgonkvisten. Har lite samma tankar som du, jag scrappar för mina barn och min familj. Som sagt...allt som dokumenteras är BRA!
Åsa, vilket underbart inlägg.. det är ju precis så det är och det behöver man påminna sig om ibland.
Jag kan drömma mardrömmar om utifall det skulle hända mig något innan mina album till barnen är klara... Låter kanske knäppt, men det är ju precis så det är - jag scrappar för att mina barn ska veta hur mycket jag älskar dem. Minnen är så fint.........
Kram på dig!!!
Japp! Kan inte annat än hålla med. Det är ju där allt börjar! Små saker som man tror att man ska komma ihåg. Alltid. Och som man glömmer om man inte dokumenterar! Tack Åsa!
Vilket underbart inlägg Åsa! Precis som du så är det för min Tildes skull jag skapar och för min egen för att jag inte ska glömma något, små vardagliga saker som Tilde gör! Vill kunna kolla i mina album om 20 år och le åt alla härliga stunder med Tilde!
Kram
Jag fick allt lite tårar på mina kinder när jag läste ditt inlägg, Åsa. Vad fruktansvärt att förlora sin mamma... Du skriver underbart och vackert levande och väldigt "naket" som Helene skrev.
Jag scrappar, precis som dom andra som skrivit här, för mina barn, men faktiskt för eventuella barnbarn och kanske barnbarnsbarn också... Jag själv, som älskar att titta på urgamla foton, tycker det är jättesynd att vi inte ens vet vem det är på fotona ibland...
MVH
Åsa!
Jag har inte träffat dig - men känner ändå hur gullig du är som människa. Du inspirerar massor med människor med ditt skapande.
Jag fick en stor klump i halsen när jag läste det här, och förstår ännu mer hur viktigt det är att dokumentera för mina barn.... Och de älskar att bläddra i sina album...
stor KRAM till dig!
Åhh, Åsa. Älskar dina ord och jag är otroligt tacksam för ditt inlägg *tårar i ögonen*. Du har verkligen satt ord på mina tankar. Tänkvärda ord som fastnat i mitt scraphjärta och som jag kommer att bära med mig för alltid.TACK!
Kram JennyB
Så starkt av dig att berätta. Jag blir så rörd av det. Ja, det känns verkligen viktigt att dokumentera. Även för att själv kunna minnas allt.
Stor kram Eva
jag gråter när jag läser detta ... Så fint måste bli bättre att skriva i mina barns minnesbok där jag skriver uppoch mina tankar om deras utveckling/händelser
Vackra och sanna ord av dig Åsa! KRAM! Du uttrycker det många av oss tänker men inte sätter på pränt. Självklart är det därför vi allra helst scrappar layouter med våra barn, de vi månar om mest.
Du är äkta och sann Åsa, och jag hoppas att jag får förmånen att träffa dig någon gång!! Det du skriver är så sant! Det är bra att komma ihåg, men ibland lätt att glömma! Tack för att du påminner mig!
Stor KRAM!
Så naket, ärligt och fint! jag önskar att du gör en LO av texten som är så underbar!
Kram!
Åsa, vad fint du skriver! Dina ord berör verkligen hela ens inre! Du verkar vara en person med hjärtat på rätta stället och jag ska göra allt jag kan för att försöka bära med mig det du berättar här. TACK!
Varma kramar i tusenfald!
*gråtandes*
Du är helt underbar! Från och med nu kommer jag tänka anorlunda när jag scrappar. Jag har alltid tänkt att jag gör det för mig själv. Nu kommer jag scrappa för mig själv OCH för mina nära.
Kram på dig!
Kunde inte ha sagt det bättre själv!
Blev rörd till tårar när jag läste...
Kram på dig Åsa!!!
Oj, vad fint du skriver!! Väldigt tänkvärda ord! Blir alldelens tårögd...
Åh, Åsa, så vakcert du skriver. Och det är ju det scrappandet går ut på. Tänk vilken kärleksförklaring till våra barn, de kommer aldrig att tvivla på att mamma älskar dem!
Fina ord.
Jag scrappar främst för att jag har ett behov av att skapa ett behov av att få använda färg. Sen att det har blivit scrap är väl kanske en slump men till viss del för att förena nytta med nöje. Nu kan jag skriva ner sådant som händer och skapa samtidigt.
För mig är egentligen dokumentationen viktigare än bilderna. För när allt kommer till kritan finns det massor av bilder av mina barn men bara den text som jag skrivit på mina LOs.
Jag kan inte tänka på att jag ska efterlämna något till mina barn om jag dör. Jag måste fokusera på livet före döden och inte vad som kan hända efteråt, annars får jag ont i magen. Att det nu kanske kommer att finnas några sidor kvar efter mig är enbart en bonus och inte alls anledningen till att jag scrappar.
Starkt av dig Åsa, att berätta för oss om din mamma o dina känslor..man blir rörd!
Jag scrappar för min egen del, få utlopp för det kreativa.. men jag scrappar främst för att bevara mina minnen till de som kommer efter, jag scrappar för att mina barn ska få en bit av mig den dag jag inte finns här för dom..för att de ska veta att allt jag har gjort har jag gjort för deras skull, för att de ska få ta del av sin barndom på ett sätt som jag skulle vilja fått..allt jag själv har är några få foton..
tack för alla fina rader! Vill bara skriva en sak...jag tror ju inte att jag ska dö imorgon direkt..Men tar tillvara dagen och minuten! Sedan kan skapandet visa sig på olika sätt, ibland bara för lusten, ibland för kärleken, ibland för att dokumentera.. Heja alla!-ni så bra, vi så bra
Jättefint skrivet Åsa och TACK för påminnelsen! Så sant!!!
För mig har det alltid varit superviktigt att dokumentera Leah´s vardag men det är även det som kan leda mig rakt ner i prestations-ångest-fällan. Det är så mycket jag vill göra och är rädd för att missa, men när jag läser dina ord så känns det så lätt!
Jag ska helt klart bli bättre på att inte bara scrappa FÖR mig själv utan även OM mig själv, och Daniel...man vet aldrig vad som händer imorgon.
Tack Åsa för att du sätter ord på hur jag känner :-)
jag scrappar ju för Julias skull jag vill kunna iallafall försöka återspegla all den glädje det ger mig att vara med henne, jag vill att hon ska kunna se det när hon blir större hur hennes första tid med oss var :-) å jag längtar tills hon blir större å vi förhoppningsvis kan skapap tillsammans..
Gud vad fint skrivet! Jag är också dokumentationstokig!!! Jag tänker ofta att det vore så himla kul om MIN mamma åtminstonde skrivit mer om fotona...Jag blir alldeles lycklig när min lille kille vill titta i albumen!
Underbara ord Åsa.
Det är precis så jag känner men aldrig riktigt ha tordas sagt högt.
Jag scrappar för att det är kul men främst för att om jag skulle dö imorgon så ska mina barn veta hur mycket jag älskar dem.
Jättefina ord Åsa. De berör verkligen.
Men jag får nog hålla med HelenaH. Jag scrappar inte bara för att efterlämna något när jag dör, det kan jag inte tänka på för då mår jag bara illa. Jag scrappar för att jag har ett behov av form och färg och av att skapa och dokumentera.
Jättefina ord, det är ju precis så här det är.
Men faktiskt oxå bara för att det är så himla kul!!! Att få hitta ett papper som passar så himla bra till det här kortet och få en snilleblixt om hur den färdiga sidan ser ut. Eller när man vaknar mitt i natten och har en kanonidé i huvudet. Och naturligtvis tillfredställelsen när sidan blev så himla bra som man hade tänkt från början.
Det är precis det här scrappandet handlar om :) Att fylla SINA behov, och våra behov varierar beroende på vad vi vill få ut av det. Har vi bara detta i åtanke, så kan det ju inte bli annat än RÄTT!! Rätt eftersom det är våra egna behov som styr vad vi vill dokumentera!! Så vad spelar det för roll vad andra tycker :)))) Bara jag tycker det fyller mina behov :)
Kram på er alla!
Jag tänker gensat på min pappa och önskar att jag hade vetat mer om honom, och om något skulle hända mig vill jag försöka att få ner lite så att mina barn ska kunna veta vem jag var. Håller helt klart på med scrappbooking för att jag är självisk, jag gillar det och önskar mig mer tid för att kunna få ner alla berättelser om min vardag som jag vill bevara :)
Du skriver så bra Åsa, du har så rätt! Tänker att jag skulle önska att det som jag skriver och gör skulle finnas efter hon som var min mamma, vilken skatt! Nu finns inte heller hon längre men jag önskar göra henne lika levande för mina barn som hon är för mig!
Kram!!!
Jag minns en liten text min farmor skrev till mig en gång, det gick ut på att vi en gång ska mötas i livet efter detta, jag är så glad att jag har det, det är nästan det enda jag har kvar av hennes handstil också.
Det du skrev får mig att tänka på att enda sättet min son,och hans framtida barn ,kommer att få veta nåt om min farmor är ju det jag scrappar.
För om man bara berättar så glöms det bort.
Varför scrappar jag?
Först och främst för att det är sååå kul! Jag hade väl aldrig träffat så här många underbara människor från hela Sverige annars.
Sen är det för att dolumentera vår vardag här hemma.
Sen som Maria sa i inlägget på Västnytt, det är ett sätt att fly undan stressen.
Jag har scrappat mig glad många gånger. Jag mår bra av att bara få vara med mina foton och papper. Jag gå till och med upp tidigare vissa dagar för att jobba undan i tvättstugan så jag kan scrappa på kvällen.
Kramen Anna
Tack Åsa ditt sätt att beskriva! Du har en otrolig förmåga att skriva rakt och ärligt, och det märks så tydligt både här på bloggen och i dina vackra alster!! Mycket tänkvärt då man undrar varför man lägger så stor energi på det man skapar. För ibland ställer man sig den frågan, men då ska jag komma ihåg dig!!
Kram
DU är undebar, Åsa! Även jag hoppas att få träffa dig en dag :)